att klara sig själv..

Att klara sig själv och stå på egna ben är tufft. Speciellt när man som jag alltid haft någon vid min sida. Tror inte det är speciellt bra att vara så beroende av andra och andras närhet för när det kommer till såna stunder som te.x för mig nu så får man panik. Jag tog mina saker, lämnade alla hemma och flyttade upp till en ny ort. Lite dumt av mig då jag vet att jag brukar ha sjuk hemlängtan. Redan som lite grät jag mig ofta till sömns då jag sov borta. Visst på ett sätt tror jag att det är en bra grej för mig då jag behöver lära mig att klara mig själv. Jag måste klara detta. Ska ge mig fan på det.. Och inte ska ja ringa och böla mer. Gillar inte att folk skäller på en för att man är ledsen och sen säger "men du får lov att stå ut". Alla är olika det måste folk förstå.. man kan inte jämföra med andra jämt. Jag är som jag är - lite barnslig, känslig och behöver mycket närhet. Men jag ska försöka sträcka på mig.. och framför allt: jag ska klara mig själv.