Idag fick vi (eller jag) en efterlängtad sovmorgon till 7:30. I detta huset vaknar barnen oftast redan kl 6. Jätte kul att gå upp kl 6 en helg... Kolsvart och helt dött ute! Nu ligger barnen och myser på puffen innan vi ska till Sats. Ska få i mig lite fil och sen byta om. Idag öppnar dem redan kl 8 och det är ofta kö på lördagar, så det gäller att komma tidigt.
Igår hände det en liten olycka strax innan dagis lämning. Jag gjorde i vanlig ordning alla rutin grejer med Olivias nappflaskor mm o hör hur sovrumsdörren smäller igen och att olivia blir knäpptyst ena sekunden från att bryta ut i ett hysteriskt skrik. Tittar fram bakom väggen och ser hur stackarn sitter klämd med handen bakom dörren som Elliot stängt igen. Får panik och på något sätt (minnesluckor) så får jag upp dörren o henne o min famn. Vågar inte titta på handen utan får panik o skriker åt Elliot, ringer o gapar att John måste skynda sig hem. Sköljer handen och tittar - puh tänker jag. Handen såg bra ut. Olivia slutar aldrig att skrika och set sedan blid i hennes ansikte! Förstår då att det är ANDRA handen. Sneglar fegt och ser bara blid och naglar som står rakt upp. Det vrider sig i magen och jag mår så dåligt! Min stackars flicka!
Elliot gråter, jag är i chocktillstånd och bara vankar fram och tillbaks med en gallskrikande bebis i famnen. Efter en evighet (tyckte jag då) kom john hem och tog över. Blev ett besök till akuten där dem konstaterade efter röntgen att det inte var nåt brutet. Olivia fick hästdos med Alvedon o blev omplåstrad. Vi åker hem med en drogad och trött bebis. Jag får fortfarande att det vrider sig i magen när jag tänker på det som hände.
