Tar en kort resumé av den underbartaste helgen på länge.
Lidö 2009: Vet inte vart jag ska börja. Rosévin, sill, grill, partymusik, grymma människor, mysig ö, grymt bra party, kubb, tipsrunda med mitt lag på sista plats (fick för övrigt tröstpris för vi var så dåliga), Crille som midsommarstång, bruten fot, fästingar, blåmärken, "in löööööövs" och hang-overs, Stockholm Serenad, RAPPAPAPAAPAAAPA, nakenshow,"oust"..
Sen kommer vi till den tråkiga delen. Jag är deprimerad. Lider av depression. Jag behöver hjälp. Nu måste ja ta steget och berätta för min familj.
3 kommentarer:
Hej flickebarn :) ska vi ta och hitta på något så du får hålla tankarna på något annat?
Puss på dig!
Men usch Cat! Ska du på behandling? Eller är det i den mildra grad (fast alla deprissioner är såklart hemska, menade bara om det gått längre) att din familjs hjälp kan räcka? KRAM på dig!
Låter som en toppen helg!!! Stark av dig att du kommit fram till att du är deprimerad! Det är ju första steget att man erkäner att man är deprimerad sen kan man ta tag i det. Det kommer lösa sig men man måste låta det ta sin tid och inte jäkta tror jag. Bra blogg by the way:D
Skicka en kommentar