fredag, oktober 09, 2009

Separation

Läser en tjejs blogg lite då och då (hon är lite halvdålig på att uppdatera).
Såg nu att hon och hennes kille gjort slut. Dessutom har dem ett barn ihop.. och ett barn på g. Då det inte var allför länge sen som jag var med om en separation, som jag dessutom var med på, vet jag hur dåligt man mår. Jag kan inte alls föreställa mig smärtan när man har barn och bor ihop. Det är en punkt i livet man aldrig vill komma till. Killen verkar ofta välja kompisarna framför ett liv tillsammans med sin tjej (och kanske t.o.m barn). Dem verkar vilja stanna kvar i sitt partyliv med sina vänner istället för att kunna balansera vänner och flickvän/familj. Det är lätt att fly. Nu är det svårt då jag inte vet vad som är deras riktiga problem, men en separation hur som är så jävla jobbigt. Riktigt gaaalet jobbigt. Problem är problem och självklart finns det värre saker (man kan inte alltid tänka så) men för en själv just då känns som det värsta som kunnat hända. Och det är ju det, just då för en själv.
Man behöver gråta och prata.. framför allt älta, älta så att man själv inser att man tröttnat själv på det. Man behöver nära och kära som finns där och visar att dem bryr sig. Det tar ofta ett tag tills man känner att man står på egna ben och mår bra igen. Sen när man väl har gått vidare ser man tillbaka och frågar sig själv: "hur kunde jag låta mig själv må så dåligt?". Men det är ju så man fungerar. Typiskt! Tyvärr är det så att tiden läker alla sår.. låt det ta den tid det tar.

Jag är glad idag att det tog slut. För hade jag fortsatt i vårt (tyvärr) olyckliga förhållande så hade jag för det första inte mått bra sen hade jag aldrig träffat Hampus. Ibland finns det en mening med saker och ting som man inte alls kan förstå sig på. "Vad var meningen med att jag skulle må skit i över 1½ mån?". Jo, jag hittade sjukt mycket nya vänner, åkte på galna resor och hittade mig en ny man som jag känner betydligt mer annorlunda för. Jag måste lära mig att ta dagen mer som den kommer, sluta tänka så mycket frammåt. Som låten säger "Jag skrattar idag, kanske gråter jag sen - Jag vill leva i nuet och inte ångra mig sen".

1 kommentar:

Storasyster sa...

Tjejen vars blogg du nämner är min älskade lillasyster, och även om jag inte tror att hon hunnit läsa dem ännu vill jag tacka för de ord du skrev i hennes blogg. Det är så fantastiskt med människor som du, som faktiskt bryr sig.

Efter att ha läst ditt inlägg förstår jag att du är ett av alla exempel där ute på att efter regn kommer solsken...

Önskar dig all lycka!

Kramar från en storasyster.