Att leva med IBS

Att ha IBS är fruktansvärt jobbigt. Tänk er att inte kunna ha ett helt okej socialt liv bara för att du är rädd att magen ska få ett spratt. Att ständigt vara rädd att få jordens kramp när man är ute på stan eller hemma hos nån. Det är minst lika hemskt att få ett anfall när man är hemma. Ofta stoppar den en från att göra saker man velat göra. Behöva vara hemma p.g.a magont man typ jämt har? Nää tack ! Jag hatar skiten. Jag hatar att ha ont i magen. Nyss fick jag såna kramper att jag hade lust att springa in i väggen för att få ont nån annanstans än i magen. Låg och vred och vände på mig och tårarna var 2 sek ifrån att komma. Ska aldrig mer äta varken glass eller grädde.. (tror det kan ha varit nått sånt.. eller löken). Hela sommaren har magen funkat finnemang (trots all alkohol), men nu börjar jag känna av det igen. Nu kommer jag behöva lägga om kosten och typ leva på soppa igen eller typ inte äta alls. URK!